Tankar...
Det börjar kännas att man har varit borta från Sverige länge nu! De är nu ett och ett halvt år sedan jag stod på Svensk mark! De är också typ ett år sedan jag träffade någon i min familj!!!! Pappa va ju i och för sig i NY i augusti så de är bara 11 månader men ändå typ ett år... På något konstigt sätt så känns de inte som om de va så längesedan även om de på ett annat sätt känns som om de va evigheter sedan!! Och jag måste medge att jag saknar dom ganska så mycket och alla andra i Sverige även om jag har förnekat de länge. Men nu så här på kvällskvisten när jag har druckit två glasvin och pratat en massa om de med A så insåg jag att jag faktiskt saknar min familj, släckt och vänner!!
Det är också lite skrämmande att man ska komma hem efter att ha varit borta så länge.. De är så många vänner som man hade när man åkte som man inte har hört ett ord från sedan man åkte eller bara hört från någon enstaka gång! Kommer dom vännerna komma tillbaka till en när man kommer hem? Men är dom vännerna då riktiga vänner? Eftersom dom inte brytt sig så pass mycket att orka höra av sig och höra hur de är med en på nästan två år..
Men de jag skulle komma till va är att jag faktiskt längtar lite tills jag kommer hem och får träffa alla igen och se allt som hänt för man förstår ju att de inte har stått still i lilla Växjö även om man trodde de när man åkte iväg.
Carro, Carro, Carro! Klart du saknar hemma lite, det är väl inte mer än normalt!
Jag längtar tills du kommer hem iaf, även om vi inte har pratat så många gånger. (dock fler än enstaka :P)
Du har inget att va rädd för vad gäller vår lilla liga här i Växjö i alla fall :D Vi saknar dig också!
jag lovar, allt är likadant som hemma carro... njut av tiden du har kvar istället i usa (läs: med mig) :)
TIIIDEN STÅÅÅR STIIIILLLAAAA
Klart att vi längtar längtar efter dig, det är många som har frågat hur du mår och hälsat till dig. Alla KWK:are hälsade tex. vi syns ju snart det är bara 5 veckor tills dess.
